Vardagstankar

Har jobbat nu en vecka och det känns helt plötsligt inte som om vi har varit långlediga. Och jag vet att jag absolut inte ska klaga på mina 8! veckor, men ändå... På jobbet är det fullt upp och nu drar alla andra aktiviteter igång, scrapping ikväll och kör på torsdag. Problemet är att jag inte vet om jag har någon lust... Till scrappingen kommer jag att gå, mycket för att vi har det så mysigt och trevligt i vår lilla "pysselsekt" och det finns liksom inga krav. Känner jag inte för det, nehe, då går jag inte! Enkelt! Jag kan även åka dit bara för att komma hemifrån en stund utan att prestera något. Ett litet andningshål i vardagen! Tack tjejer!

Kören däremot börjar jag få prestationsångest inför. Det känns som om jag aldrig hunnit träna tillräckligt eller har den energi som krävs. Samtidigt vet jag att efter en körkväll är jag jätteuppåt och tycker att det är underbart kul! Ambivalet? Jag? Det känns också som om jag bara går och väntar på att läkarna ska bestämma sig för transplantation och då kommer jag väl inte orka särskilt mycket på ett par månader... Jag får se hur jag gör.

Här kommer bilder på nyklippta Malte






Nu blir han väl förhoppningsvis inte tagen för tjej längre!