Det blev en promenad i alla fall...
Efter mycket velande fram och tillbaka, (ambivalent? jag?), blev det tillslut en promenad. Jag beslöt mig för att gå till dagis och hämta Malte och Tilde och ta bussen hem. Sagt och gjort så gick jag de 45 minutrarna det tar till dagis, en liten lagom promenad. Barnen blev överförtjusta i tanken på att få åka buss, vilket de inte gör så ofta.
Vi hade gott om tid och gick mot den hållplatsen som ligger lite längre bort och hann halvvägs när Tilde kom på att hon var kissnödig... Suck! Hittade en pappersbit i vagnen och Tilde kunde göra sitt i skogskanten. Väl framme vid hållplatsen insåg jag att vi var tidiga och skulle få stå och vänta i en halvtimme så vi började gå sakta mot nästa hållplats. Hade fortfarande gott om tid men satte oss och väntade. Och väntade och väntade... En kvart försent kom bussen och under den väntan hade Tilde blött ner sig med leriga, blöta höstlöv, Malte hade ramlat ner från den höga trottoarkanten och fått en blåtira och jag höll på att hungra ihjäl... Undrar om promenaden var värt det?
Vi kom i alla fall hem tillslut och barnen uppskattade bussturen. Lite vardagsglädje mitt i allt kaos!
Vi hade gott om tid och gick mot den hållplatsen som ligger lite längre bort och hann halvvägs när Tilde kom på att hon var kissnödig... Suck! Hittade en pappersbit i vagnen och Tilde kunde göra sitt i skogskanten. Väl framme vid hållplatsen insåg jag att vi var tidiga och skulle få stå och vänta i en halvtimme så vi började gå sakta mot nästa hållplats. Hade fortfarande gott om tid men satte oss och väntade. Och väntade och väntade... En kvart försent kom bussen och under den väntan hade Tilde blött ner sig med leriga, blöta höstlöv, Malte hade ramlat ner från den höga trottoarkanten och fått en blåtira och jag höll på att hungra ihjäl... Undrar om promenaden var värt det?
Vi kom i alla fall hem tillslut och barnen uppskattade bussturen. Lite vardagsglädje mitt i allt kaos!
Kommentarer
Trackback
